BISKOPEN TEGNÈR

Sten Hidal förklarar biskopen Tegnér.

Tegnér lämnade Lund för Växjö då han blev biskop där 1824. Valet att arbeta inom kyrkan gjordes av ekonomiska skäl. Yrket som biskop var välbetalt till skillnad från alternativen inom akademiens värld. Ett år innan han tillsattes på denna position befann sig Tegnér i ett limbo och föll in i djup depression. Erik Geijer beskriver Tegnér under denna tid som "en höstdag med glänsande solblickar mellan molnen". Både Tegnérs fysiska och psykiska mående blev sämre och han tvingades vara sängliggandes i långa perioder. I samband med detta skrev han sin dikt mjältsjukan.

Under denna tid hade biskopsämbetet ett stort inflytande. Biskopen ansvarade för utbildningen i stiftet, något som Tegnér ansåg vara en viktig fråga för framtiden. Trots att Esaias var professor i grekiska, förespråkade han att ungdomen skulle utbildas i moderna språk och naturvetenskap. Trots sin roll som biskop, hade Tegnér starka och för tiden kontroversiella åsikter om den kyrkliga läran. Esaias var onekligen kristen, men samtidigt kritisk mot protestantiska grundprinciper. Dessa åsikter bevarades för det mesta bakom stängda dörrar.

Tegnér var under denna period av sitt liv i ständig konflikt med liberala tidningar. Esaias avsky för tidningarna är synlig i hans brev skrivna till bekanta, däribland Martina von Schwerin. Tegnér riktade speciellt avsky mot Aftonbladet.

Biskopsämbetet innebar att Tegnér representerade prästeståndet i riksdagen. Esaias medverkade i ett antal riksdagar. Under denna tid, kunde en riksdag pågå i flera år. Resorna till Stockholm innebar att Tegnér kunde arbeta mer med Svenska Akademin, som han hade varit ledamot i sedan tiden i Lund. Trots att Tegnér hade lämnat den akademiska världen bakom sig, skrev han fortfarande poesi under sin tid som biskop. Mästerverken var skrivna i Lund, men flertalet av dikterna som författades under tiden i Växjö håller samma höga nivå. I dikterna är Tegnérs sviktande hälsa synlig.

I juli 1840 fick Tegnér ett sjukdomsanfall, en stroke. Han tappade talförmågan och känseln i höger arm och ben och fördes till Stockholm för behandling. Hans fysiska förmågor återhämtades snabbt men det psykiska välmåendet förblev dåligt. För att få Tegnér att stanna kvar i huset i Stockholm övertygades han att en revolution brutit ut och att det hotade hans liv. I september fördes Tegnér ovetande till en psykiatrisk anstalt i Schleswig med tron om att han var på semester. Nyheten om vart han faktiskt var ledde till ett försök att bryta all kontakt med familjen hemma i Sverige. Behandlingen visade sig effektiv och aggressionen minskade med tiden. I mars följande år skrev han hem om sin förbättring och kort senare återvände han till Sverige. Stroken hade troligen kvarstående effekter på Tegnérs kropp och sinne.

Hösten 1846 fick Tegnér återigen en stroke som han aldrig skulle återhämta sig ifrån. Esaias sista ord innan han somnade in den 2 november 1846 var: "Jag lyfter mina händer upp till Guds berg och hus".